Toshima Parris 

”Jag vill att fondens givare ska få veta att forskare verkligen uppskattar deras gåvor.
Vi skulle inte kunna göra det som vi gör utan detta stöd! ”

Toshima! Beskriv ditt forskningsprojekt!
Vår forskning berör en svårartad typ av bröstcancer som kallas för trippelnegativ bröstcancer. Trots behandling (kirurgi, kemoterapi och/eller strålbehandling) får cirka 30% av patienterna med trippelnegativ bröstcancer återfall 1-3 år efter diagnos, vilket resulterar i lägre 5-års överlevnad (77%) än andra typer av bröstcancer (93%).

Trippelnegativ bröstcancer är emellertid inte endast en sjukdom utan fyra sjukdomar (så kallade subtyper) som svarar olika på behandling. Trots detta behandlas alla patienter med trippelnegativ bröstcancer på liknande sätt.

Vår hypotes är att patienter som får återfall har tumörer som innehåller cancerstamceller. Bröstcancerterapier (kemo- och strålbehandling) är idag inte utformade för att döda bröstcancerstamceller. Dessa celler är långlivade, långsamt växande celler som ofta är i vilofas men som driver tumörutvecklingen. Cancerterapier dödar istället huvuddelen av snabbväxande tumörceller, men har troligen liten eller ingen effekt på cancerstamcellerna. Vi vill därför klargöra om trippelnegativa bröstcancerceller innehåller cancerstamceller och i så fall identifiera behandlingar som kan slå ut dessa.

Vi vill klargöra om trippelnegativa bröstcancerceller innehåller cancerstamceller och i så fall identifiera behandlingar som kan slå ut dessa.”

Vad hoppas du denna forskning ska resultera i?
Genom att kartlägga trippelnegativ bröstcancer som utvecklar resistens mot behandling kommer vi kunna förutspå känslighet för specifika behandlingar. En ökad förståelse för de mekanismer som leder till resistens vid olika behandlingar av trippelnegativ bröstcancer hoppas vi ska leda till identifiering av målmolekyler som kan förutspå svar på behandling samt utveckling av individanpassad terapi för dessa patienter.

När började din forskarkarriär?
Utan att jag visste om det så kan man säga att min forskarkarriär började när jag gjorde mitt första forskningsprojekt som 16-åring på Stony Brook universitetssjukhuset i New York. Under 6 sommarveckor så lärde jag mig om hur man analyserade prover från patienter som misstänktes ha fått Borrelia. I slutet av de sex veckorna så skrev jag mitt första och (tyvärr) sämsta abstrakt om mitt arbete.

Långt senare gjorde jag mitt examensarbete för att därefter bli doktorand hos Khalil Helou på onkologlaboratoriet på Jubileumskliniken i Göteborg. Jag blev verkligen inspirerad av hans pedagogiska sätt att förklara komplicerade begrepp (många gånger så tänkte jag ”ah ha är det så det är”) och hans engagemang för forskning. På den tiden var jag inställd på att läsa medicin men jag insåg att jag också brann för medicinsk forskning.

”Det bästa med att vara forskare är att jag lär mig något nytt varje dag. Det är liknar att sätta ihop ett pussel. För varje experiment och studie som vi utför så blir bilden klarare.”

Varför blev du forskare?
När jag var runt 13 år gammal var min skolklass i tunnelbanan i New York på en skolutflykt. Medan vi var på tåget märkte jag att en man började bete sig konstigt. Han fick snart ett epileptiskt anfall. Jag ville hjälpa honom men visste inte hur. Det var då jag började fundera på att bli läkare. Sedan dess har jag insett att man inte behöver jobba inom sjukvården för att kunna hjälpa sjuka. Min tid som doktorand visade mig att forskning också kan leda till utveckling av nya behandlingar som läkare sedan kan använda i kliniken. Det var suget efter kunskap som ledde mig in på banan som forskare.

Vad är det bästa med att vara forskare?
Det bästa med att vara forskare är att jag lär mig något nytt varje dag. Det liknar att sätta ihop ett pussel. För varje experiment och studie som vi utför så blir bilden klarare. Då kan vi använda denna nya kunskap för att utföra flera studier från andra perspektiv.

Vem är du när du inte är forskare?
Jag är en bokmal som inte kan gå en dag utan att läsa något. Tillsammans med min sambo gillar jag att resa och uppleva nya kulturer. Efter pandemin vill jag gärna åka tillbaks till det otroligt fina Nya Zeeland trots att det var den längsta och mest tröttsamma resan jag varit på.

Finns det något du skulle vilja framföra till våra givare?
Jag vill att fondens givare ska få veta att forskare verkligen uppskattar deras gåvor. Vi skulle inte kunna göra det som vi gör utan detta stöd!

 

Tomisha Parris i labbet.

Det var suget efter kunskap som fick Toshima att vilja bli forskare. Idag forskar hon på det som kallas trippelnegativ bröstcancer.