Tom Bäck

Bildbaserad småskalig dosimetri vid målsökande strålbehandling av cancer med alfastrålare

Målsökande intern strålbehandling av cancer med alfastrålare (s.k. TAT) är en metod för behandling av spridd cancer ämnad att slå ut små tumörer som eventuellt finns kvar efter strålbehandling eller kirurgi.

Kvarvarande cancerceller är svåra att upptäcka kliniskt, men man vet av erfarenhet att vissa patienter har ökad risk att ha kvarvarande sjukdom efter primärbehandling. Vissa patienter får tilläggsbehandling med cytostatika vilken dock inte alltid är effektiv och ofta orsakar svåra biverkningar.

I målsökande intern strålbehandling använder man tumörsökande molekyler, t.ex. antikroppar, vilka injiceras i kroppen och därefter söker upp tumörceller. Till dessa målsökande molekyler kopplar man ett radioaktivt ämne vilket utsänder strålning. När målsökaren träffar tumörceller blir dessa bestrålade på plats av det medburna radioaktiva ämnet.

Principen för denna behandling är densamma som för extern strålbehandling, d.v.s. att döda cancerceller med den energi som tas upp när vävnad utsätts för joniserande strålning. Det unika med TAT-metoden är att det radioaktiva ämnet är en så kallad alfastrålare, ett radioaktivt ämne som sänder ut så kallade alfa-partiklar. När de tumörsökande antikropparna fäst sig på en cancercell blir cellerna träffade och bestrålade av dessa alfa-partiklar.

TAT-metoden är bäst lämpad för behandling av mycket små tumörer. Alfa-partiklar har egenskaper som är väl lämpade för att döda ett fåtal cancerceller. Deras räckvidd är mindre än 0,1 mm, vilket betyder att all strålning som avges tas upp inom ett område som motsvarar diametern på cirka 10 cancerceller. Detta innebär även att omgivande normal vävnad till stor del kan skonas från bestrålning.

Men dessa egenskaper innebär också att det behövs nya metoder för att undersöka och planera vilka mängder som kan ges vid TAT-behandling. Dagens metoder för avbildning av intern strålning har en precision i millimeter- till centimeterområdet. För att med stor noggrannhet kunna förutsäga det biologiska utfallet av intern bestrålning från alfastrålare krävs en precision i mikrometerområdet, dvs motsvarande storleken för enstaka celler.

Detta projekt syftar till att ta fram nya metoder för uppskattning av stråldoser från alfastrålning och grundar sig på en ny teknik, den så kallade Alfakameran, med vilken man i vävnadsprover kan avbilda fördelningen av alfastrålning inom mikrometerområdet.

Vi tror att denna teknik kan hjälpa de lovande TAT-behandlingarna mot användning i klinik. Även om småskalig dosimetri sannolikt är viktigt för flertalet normalorgan vid behandling med TAT, så ligger inriktningen i detta projekt nu på njuren och dess strålkänslighet, samt att bättre karaktärisera enstaka tumörcellers och små metastasers upptag av alfastrålande läkemedel.