Martin Andersson

Optimizing Iodine Thyroid Blocking to Reduce Radiation Dose and Cancer Risk in Patients 

Radioaktivt jod och jodmärkta radioaktiva läkemedel används sedan länge inom sjukvården för att diagnostisera och behandla sjukdomar i sköldkörteln och i samband med cancerformer i en rad andra organ. Samtidigt innebär ämnet en risk – sköldkörteln tar snabbt upp jod, och när det är radioaktivt kan det leda till strålskador och på sikt öka risken för sköldkörtelcancer. Liknande effekter har setts både hos patienter som behandlats upprepade gånger med radiojod och hos människor som exponerats vid kärnkraftsolyckor, till exempel efter Tjernobyl.

För att skydda sköldkörteln kan man använda så kallad jodblockering, där vanligt (stabilt) jod ges i form av kaliumjodid (KI) före eller kort efter exponeringen för den radioaktiva joden. Den stabila joden ”mättar” körteln och förhindrar att den tar upp den radioaktiva joden. När detta görs i rätt tid och med rätt mängd kan stråldosen till sköldkörteln minska med över 90 procent av den dos som skulle ha åstadkommits utan blockering – en åtgärd som därmed kan sänka risken för framtida cancerutveckling. I det här projektet kommer vi att vidareutveckla den internationella strålskyddsorganisationen ICRP:s biokinetiska modell för jod, som beskriver hur ämnet rör sig i kroppen.

Genom att simulera olika scenarier har vi studerat hur skyddseffekten beror på tidpunkt och mängd av jodblockering vid exponering för olika radioaktiva jodisotoper (I-123, I-124, I-125 och I-131). Resultaten visar att effekten avtar snabbt om jodblockeringen sker för sent, vilket understryker vikten av noggranna rekommendationer vid både medicinsk användning och strålningsolyckor. I projektet kommer vi att validera och förbättra den framtagna modellen med patientdata från personer som genomgår radiojoddiagnostik eller behandling. Genom att jämföra modellernas resultat med verkliga mätningar kan vi förutse individuella skillnader i jodupptag och optimera skyddet för varje patient.

Det långsiktiga målet är att dessa förbättrade modeller ska användas för att minska cancerrisken hos patienter som behandlas med radioaktiva ämnen och för att förbättra beredskapen vid radiologiska nödsituationer. Projektet bidrar därmed till säkrare vård och bättre individanpassat strålskydd – med direkt nytta för patienternas hälsa.