Anna Das Lindqvist

Steroidhormonmätningar i blodet som en biomarkör hos patienter med lokalt avancerad PC

Prostatacancer (PC) är den vanligaste cancerformen hos män i Sverige. Prognosen är initialt god om cancern upptäcks i ett tidigt skede när den är lokaliserad i prostatan, men för cancer som spridit sig till andra organ finns idag ingen botande behandling. Skelettmetastaser är den främsta dödsorsaken hos patienter med avancerad PC och står för ca 80% av dödligheten bland män som dör av sin cancer.

Om cancern upptäcks i ett tidigt skede kan många botas med hjälp av operation eller strålbehandling i kombination med anti-hormonell behandling. Det finns dock ett avgörande behov av att öka effektiviteten med hormonbehandlingar samt att definiera nya behandlingsmöjligheter både för sjukdomens tidiga skede och för de långt framskridna stadierna. Den stora kliniska utmaningen är att dagens markörer inte i tillräcklig stor utsträckning kan förutse hur cancern kommer att bete sig samt att på en individuell nivå kunna förutse vilken behandling som fungerar bäst.

Androgener är de främsta drivande faktorerna för prostatacancern, även i den avancerade formen efter anti-hormonell behandling. I män som inte fått behandling kommer ca 90-95% av androgener i blodomloppet från testiklarna, medan resterande 5-10 % kommer från binjurarna. Från binjurarna kommer även förhormoner som kan omvandlas till potenta androgener i tumören.

Syftet med vår forskning är att 1) studera den potentiella användningen av steroidhormonmätningar i blodet som en biomarkör hos patienter med lokalt avancerad PC, vid första diagnos och under behandling. Och 2) använda steroidhormoner i blodet för att förutse cancerns benägenhet att vandra vidare till skelettet samt dess växtmönster och förmåga att svara på behandling. .

För att genomföra forskningsprojektet har vår forskargrupp byggt upp ett internationellt samarbete mellan Sahlgrenska akademin, Åbo universitetssjukhus och Oslo universitetssjukhus. Insamlade prover analyseras med världsledande teknik, med vilken vi kan identifiera upp till 23 olika steroider.

Vår förhoppning är att på sikt kunna ge betydande verktyg för att ytterligare stratifiera prostatacancerpatienter för en mer personlig behandling.