Katja Smits får doktorandstipendium av oss för godkänd halvtidsprövning.
Jubileumsklinikens cancerfond delar ut stipendier till doktorander som fått godkänd halvtidsprövning, det vill säga har klarat första halvan av doktorandperioden. Katja Smits är en av årets doktorander som fått stipendium och vi bad henne om en uppdatering om forskningsprojektet och livet som doktorand.
Katja Smits, doktorand, Avd för medicinsk strålningsvetenskap. Foto: Emelie Asplund
Cancercellernas receptorer används som måltavlor
Katjas projekt handlar om en typ av strålbehandling som kallas radionuklidterapi.
“Vid radionuklidterapi utnyttjar man att friska celler och cancerceller skiljer sig åt. Cancerceller kan till exempel ha receptorer på sin cellyta som friska celler inte har i samma utsträckning. Dessa receptorer kan då användas som måltavlor, och man designar molekyler som passar och binder till dem. Genom att fästa ett radioaktivt ämne på en sådan molekyl är förhoppningen att kunna ge en tillräckligt hög stråldos till cancercellerna för att döda dem, samtidigt som kroppens friska celler skonas”, berättar Katja.
En av kroppens mest strålkänsliga vävnader
Katja förklarar vidare: “Jag arbetar specifikt med en radionuklidterapi som heter 177Lu-DOTATATE och som används för att behandla patienter med neuroendokrina tumörer. Benmärgen är en av kroppens mest strålkänsliga vävnader och därför särskilt utsatt vid denna behandling. Det är dock svårt att beräkna stråldosen till benmärgen, eftersom upptaget ofta är lågt och ojämnt fördelat”.
Doktorandprojektet ger övning i att forska självständigt
Under den första delen av doktorandprojektet låg fokus främst på att samla ihop data och förstå forskningsfältet. “Att vara halvvägs innebär att jag har gått från att sätta mig in i forskningsområdet, till att arbeta mer självständigt med min egen forskning”, berättar Katja, och fortsätter: “det är väldigt roligt och spännande att vara doktorand. Man lär sig mycket nytt hela tiden, både i forskningen och genom kurserna man läser. Samtidigt kan det vara utmanande, det kräver att man håller fokus och är uthållig, eftersom forskning ofta tar tid och inte alltid går som man tänkt sig”.
Men det är också just att man inte alltid vet vart arbetet leder som gör det så utvecklande och motiverande, tycker Katja. “Jag valde att forska eftersom jag alltid har lockats av att få fördjupa mig i ett ämne och utforska det på djupet. Det bästa med forskningen är att den är både rolig och givande, det finns en stor frihet i att själv kunna styra sitt arbete och följa de frågor man tycker är mest intressanta”.
En doktorand går en forskarutbildning och fördjupar sig under flera år inom ett specifikt forskningsområde. Inom onkologi och medicinsk strålningsvetenskap kan forskningen exempelvis handla om att öka kunskapen om cancer och utveckla bättre metoder för diagnostik och behandling.
Stipendiet kan sökas av doktorander vars anställning eller forskningsprojekt är kopplat till cancerforskning vid, eller i anslutning till, Jubileumskliniken. Det gäller i första hand doktorander inom onkologi och medicinsk strålningsvetenskap vid Institutionen för kliniska vetenskaper, men i vissa fall även kliniskt anställda doktorander vid Jubileumskliniken eller Medicinsk Fysik och Teknik (MFT).
Stipendiet för halvtidsprövning går direkt till doktoranderna
“Jag är väldigt tacksam för stödet från JKCF, och det känns särskilt fint att stipendiet riktar sig direkt till oss doktorander. Det som också är lite unikt är att medlen går direkt till oss, vilket ger en frihet att själv avgöra hur de bäst används inom ramen för doktorandprojektet”.
Målet med doktorandprojektet är att förbättra dosberäkningarna för benmärgen och därmed minska osäkerheten i uppskattningen av stråldosen. På sikt hoppas Katja att utveckling i dosimetri kan bidra till en säkrare och mer individanpassad behandling för patienter. Under sommaren reser Katja iväg på ett två månader långt forskningsutbyte till Würzburg i Tyskland, där hon kommer att starta det tredje delprojektet.
Vi önskar henne stort lycka till med resan och forskningen!
