Sofia Heyman

Forskningsområde: Onkologi 

Titel: Specialistläkare Onkologi

Anslag 2026: Tre forskarmånader i två år (år ett av två).

Sofia Heymans projekt berör det identifierade behovet i cancervården att hitta rätt balans mellan effektiv behandling och risken för långvariga biverkningar vid strålbehandling av tarmcancer. 

Nyckelord: tarmcancer, strålbehandling 

🔗 Sofia Heyman på Göteborgs Universitets hemsida

”Det här anslaget betyder så mycket för mig! Jag har flera pågående forskningsprojekt som jag vill och behöver lägga tid på. Jag känner ett särskilt engagemang för tarmcancer och strålbehandling och forskarmånaderna från Jubileumsklinikens Cancerfond möjliggör fortsatt forskningsarbete inom dessa områden.”
Sofia Heymans kommentar när hon meddelades att hon beviljats anslag. 

Foto: Karin Almryd Elieson, foto taget på onkologmottagningen på Östra Sjukhuset, en del av Sahlgrenska där tarmcancer behandlas. 

Populärvetenskaplig sammanfattning inlämnad i samband med ansökan 

Ökad precision i avvägning mellan risk och nytta vid strålbehandling av tarmcancer

Strålbehandling är en viktig del av behandlingen vid anal- och ändtarmscancer. Tack vare tekniska framsteg kan man idag styra stråldosen mer exakt och anpassa den till cancertumörens läge och form. Vi ser olika effekter, men också olika biverkningar, hos patienter med samma cancer och samma behandlingsupplägg. För att kunna anpassa strålbehandlingen bättre behöver vi hitta sätt att för den enskilde patienten förutse strålrespons men också risk för strålbiverkningar.

Strålbehandling kan påverka frisk vävnad runt tumören. Höga doser kan ge bättre behandlingseffekt men samtidigt medföra allvarliga biverkningar. Vid strålbehandling för tarmcancer ses återkommande kroniska besvär såsom läckage av avföring och urin, värk och stelhet i bäckenet och nedsatt sexuell förmåga och lust. Detta har vi sett påverkar livskvaliteten både på kort och lång sikt. Därför används modeller som uppskattar risken för biverkningar baserat på hur mycket strålning olika organ utsätts för. I forskargruppen finns en unik resurs: stora mängder data från patienter som själva rapporterat hur de mår efter strålbehandling, samt deras strålplaner. Dessa uppgifter ger möjlighet att ta fram mer träffsäkra modeller som bygger på patienternas egna upplevelser.

En återkommande komplikation efter strålbehandling vid tarmcancer är fraktur i korsryggen eller höftkulor. En riskfaktor för detta tros vara benskörhet hos patienten. I projektet undersöker vi om de skiktröntgenbilder som vi tar på patienterna inför strålbehandling, kan användas för att mäta bentäthet och upptäcka benskörhet. Sambandet mellan bentäthet och risk för strålorsakade skelettskador undersöks.

Projektet har som mål att kombinera kunskap om tumörens egenskaper, stråldoser, normalvävnad och patienternas rapporterade symtom. Genom flera delstudier ska forskarna identifiera faktorer som påverkar behandlingseffekten, kartlägga relationen mellan stråldos och biverkningar, utveckla metoder för att mäta bentäthet och integrera resultaten i förbättrade riskmodeller och beslutsstöd.