Anna Nordenskjöld

Mottagare av kvinnliga könshormoner kan förutsäga lyckad antihormonell behandling av bröstcancer

4 600 svenska bröstcancerpatienter medverkade under åren 1983- 1992 i en studie av förebyggande behandling med tamoxifentabletter. Varannan patient tog tabletterna varje dag under två år medan varannan tog dem under fem år efter bröstcanceroperationen. Studiens resultat visade att fem års behandling ger färre återfall och längre överlevnad. Resultatet medförde att fem års hormonell behandling blev standard över hela världen och det har sparat miljontals kvinnoår. Denna patientnytta har inte kommit utan patienters uppoffringar.

Fem års behandling med tamoxifen har både positiva och negativa effekter. Bland de positiva är minskad risk för återfall av bröstcancer, minskad risk för ny cancer i andra bröstet och allra viktigast minskad risk att avlida i bröstcancer. Bland de negativa finns ökad risk för cancer i livmodern, ökad risk för blodpropp och ofta besvärande blodvallningar. Med 30 års uppföljning kan vi nu studera hur länge hur länge positiva och negativa effekter av behandlingen kvarstår.

Våra resultat visar att fem års behandling under hela 30 år efter operationen ger extra skydd mot cancersjukdom i det obehandlade bröstet. Även risken att avlida minskade under lång tid efter att de fem årens tamoxifenbehandling avslutats.

Mot bakgrund av biverkningarna av tamoxifen och annan hormonell behandling är det en viktig forskningsuppgift att identifiera de patienter som behöver förlängd behandling. För detta studerar vi hormonreceptorhalterna i de tumörer som opererats bort. Det är endast patienter med östrogenreceptorer i tumörerna som blir hjälpta av hormonell behandling. Våra resultat visar att det är patienter med lägre östrogenreceptorhalter som behöver fem års behandling medan patienter med höga östrogenreceptorhalter i tumörerna tycks klara sig med två års behandling.

Jag behöver få forskningstid för att undersöka detta i andra studiegrupper för att kunna bekräfta resultaten. Jag vill nu närmast analysera hormonreceptoruttryckens påverkan på den långsiktiga nyttan av tamoxifen behandling i en studiegrupp med kvinnor efter klimakteriet vars tumörer var upp till 3 cm stora och utan dottersvulster i armhålan. De lottades till två års tamoxifenbehandling 1976-1990. Jag vill också studera sjukdomsförloppet hos de obehandlade beroende på hormonreceptoruttyck. De svenska patienter som medverkade i studierna gjorde en storartad insats. Deras engagemang fortsätter att rädda livet på bröstcancerkvinnor över hela världen.