Lars Forsberg

Lars Forsberg. Född 1955.


Hans far gick bort i cancer 1978. I hela kroppen liksom. Det är trettiotre år sedan. Det är inget han ältar idag. Han ältar i alla fall inte frågor som hur exempelvis hans eget liv skulle gestaltat sig om fadern inte gått bort. (Kort därpå sade han upp sig från sitt jobb och började läsa på universitetet.) Men då och då kan han fundera över det där med cancer/ärftlighet. Att han gör det är ganska naturligt: Han fyller 56 i år. Och fadern var 56 när han gick bort.

När han då och då betraktar sig själv i spegeln (allt mer sällan) ser han likheterna med fadern rent fysionomiskt. Vad han inte ser (och tur är väl det) är hur långt han har kvar att leva. Han kan i dessa stunder fundera över hur han skulle reagera om han hörde en dov röst säga: ”Du kommer inte att få uppleva din 57-årsdag.” Hans far fick höra den rösten säga just det.

Han kommer ihåg en filmatisering på tv i hans barndom av Pär Lagerkvists självbiografiska bok Gäst hos verkligheten. Pojkens far åker med pojkens mormor till lasarettet, kommer åter. Tystnad i storstugan. ”Det var kräfta.” Underförstått: ”Dom kunde inget göra.”

Idag pratar ingen om ’kräfta’ längre. Idag fastslås allt mer sällan att inget finns att göra. Idag finns en hel del att göra. När anhöriga idag kommer hem från lasarettet uttrycker de sig snarare: ”Det var cancer och dom såg ett antal alternativa behandlingsvägar, med mer eller mindre goda möjligheter till tillfrisknande”. (Pär Lagerkvist skulle dock aldrig uttryckt sig så.)

Han vill poängtera en sak. Nyckeln till att dom kan göra något idag heter forskning. Forskning flyttar fram gränserna. Forskning leder till resultat. Forskning leder till större öppenhet. Forskning leder till att ytterligare avmytifiera och avväpna den sjukdom som en gång i världen gick under namnet ’kräfta’. Idag är cancer så etablerat i vardagen att man pratar om det vid lunchbordet på restauranger. Utan att sänka rösten. Möjligtvis sänker man rösten i de fall man tyvärr fortfarande måste tillägga: ”Dom kunde inget göra.”

Har han donerat pengar till forskning under åren? Han säger sig … inte haft anledning till det. Men nu skall det bli ändring! Får man fråga varför? Han är ju lika gammal som hans far en gång var.


Stiftelsen Jubileumsklinikens Forskningsfond mot Cancer • info@jubileumsklinikenscancerfond.se • Pg 90 09 79 - 6 • Bg 900-9796 • Tel 020-90 09 79
Organisationsnr. 857200-8244